Tuesday, September 25, 2007

Sverige - en bit av DDR

När jag var liten var köandet en del av den svenska samhällstrukturen. Ni minns kanske Televerkets installatörer som kom och installerade telefoner iklädda i overaller och med minst en månads väntetid. När mer spännande telefoner dök upp i slutet 80-talet i form av pianon eller hamburgare fungerade dessa inte, utan man fick ta med sig den oaukoriserat köpta telefonen och åka till Televerkets butik som fick skruva lite på den och godkänna den (medan man skämdes över att vilja ha en häfitg telefon, istället för det statligt godkända och mördande tråkiga telefonerna).

80-talet var väldigt omodernt, när jag jobbade som högstadielärare försökte jag få mina elever att förstå att trots att jag bara var 8 år äldre, så tillhörde jag en annan tidsepok. Den utan mobiltelefoner, datorer, fler än 2 statliga kanaler (dessutom reklamfria) och individuella läroplaner. De bara stirrade på mig. Jag är en dinosaurie.

Jag få ibland flash-backs av det konformistiska sovjetsamhälle jag växte upp i. I de flesta fall när jag försöker få tag på läkare (eller någon, vemsomhelst) på min vårdcentral. Hade halsfluss 6 gånger i vintras. Jag fick en tid hos husläkaren (som är trevlig, snygg och islänning, inget ont i honom) för remiss. Det tog 2 ½ månad. Sedan fick jag tid på Ackis, den 1 september. Typ 6 månader in alles. Man tyckte att halsmandlarna skulle bort. I januari 2008, för vårdgarantion om 3 månader kan man ju inte förvänta sig. Suck.

Andra gånger jag får déja-vu-känslor är när jag försöker shoppa. Jag gillar inte att shoppa. Jag gillar ännu mindre att först få be om ursäkt för min existens, för att sedan eventuellt få lov att köpa förättninges produkter. Då måste jag cokså känna mig lite skyldig för att jag kommer dit och stör kassapersonalens privata samtal, antingen med varandra eller i telefon. Otaliga är de gånger jag stått vid kassan med prylar att köpa och snärtan bakom orkar inte ens bemöda sig att titta på mig, medan jag väntar på att hon ska avsluta sitt privata telefonsamtal. I typ en kvart.

Värst är det i Västervik, jag är övertygad om att det är ett krav att vara debil och folkrädd för att få jobba inom servicenäringen i den hålan. Jag pekar här särskilt ut Sveriges minsta El-Gigant. Värdelöst! Fattar inte varför man i Sverige envisas med att anställa håglösa gymnasister och sen strunta i att utbilda dessa i företagets produkter eller kundvett.

Oavsett om det gäller sjukvård eller K-Rauta, i en marknadsekonomi ska man inte behöva köa för att konsumera! Ska det vara så jävla svårt???

Monday, September 24, 2007

Jag är skeptisk

Jag har skrivit om abortfrågan förut. Nu verkar det som anti-abortpartiet inte får ihop tillräckligt med folk. Vet inte om det är bra eller dåligt, uppenbart finns det folk som stöder dem, men inte vågar står för det. Jag blir bara jävligt trött.

La famiglia

Fler och fler ensamma flyktingbarn blir placerade i fosterhem istället för på institution. Det är utmärkt. En av fördelarna med att ensamkommande flyktingbarn får komma till de kommuner som bryr sig (det borde fler göra!) , är att de slipper bo på Migrationsverkets placeringsenheter. Det borde vara självklart att barn får bo hos en familj istället för ett hem. Förhoppningsvis är detta en fortsatt positiv trend.

Helgen avlöpte i moderskapets och familjens tecken, lördagkvällen tillbringades nämligen ihop med de andra mammorna från bvc-mammagruppen. Självfallet barn- och pappafritt. Alltid lika kul att träffas. De som inte är gravida, får dricka drinkar och då ingen av oss är några festprissar längre räcker det med två för att vi ska bli riktigt skojiga.

På söndagen blev vi inbjudna till släktträff, där barn sprang omrking och röjde, mat lagades i mängder och det drällde omkring vuxna som inte alltid fattade vilket barn som tillhörde vem eller hur vi var släkt med varandra. Yalla baqa!

Friday, September 21, 2007

Har vi inte skolplikt längre?

Flicka, 14, har rymt hemifrån och gömmer sig i Gävle hos sin pojkvän. Det finns nog en hel del som inte den sedvanlige UNT-läsaren vet om i denna historia, men jag fattar ändå inte varför socialtjänsten eller polisen gör något. Har vi inte skolplikt i det här landet?

Wednesday, September 19, 2007

Mujeres desperados

Igår återträdde jag till normaliteten igen, dvs dags för höstens första BUN-sammantädet. Arbetsutskotett brukar inte ta så värst lång tid, men igår var det lite annorlunda då vi försökte få kläm på lokalförsörjningsplanen. Min motion om ordningsomdömen bereddes också, den ska komma upp för beslut på sammanträdet nästa vecka. Som förväntat var Bengt Sandblad (s) och Jeanatte Escanilla (v) väldigt emot. Men deras partier och partikollegor tycker ju att Che är en härlig kille, så jag tror att vi kan konstatera att om vissa saker tycker vi olika och det är ingen idé att ens försöka förstå varför.

Sedan var det dags att slänga i sig en hamburgare innan det var dags för fullmäktigegruppens sammanträde. 21.30 var jag hemma och min snälla man hade spelat in säsongens första avnsitt av Desperate Housewives. När jag nu ska hinna titta på det. Ett ganska jobbigt problem med att engagera sig fritidspolitiskt är att det blir minimalt med tid till annat. Min son snarkade för fullt igår när jag kom hem, men imorse fick jag äran att köra honom till förskolan. Fick också bonusen att han inte grät när jag gick. Puh!

Tuesday, September 18, 2007

Dagens rätt

Jag älskar Per Gudmundssons inlägg. Särskilt dagens.

Vad är den största skräcken?

Varje förälder har (hoppas jag) någon gång reflekterat över vad det värsta är som kan hända ens barn. Tanken på plötslig spädbarnsdöd som nojig förstagångsförälder, att de ska skada sig när de leker, trafiken när det är dags att börja gå till skolan, mobbning, sjukdom, invalidisering, att ens barn ska bli deprimerad, olycklig, begå självmord, hamna i kriminalitet eller missbruk, you name it. Att vara orolig som förälder ingår i jobbet, man blir aldrig av med oron heller.

En sak jag aldrig är ens det minsta nojig över, är huruvida sonen skulle "bli" bög. Ställer man en sexuell läggning mot allt jag redan räknat upp, kan jag inte fatta att folk orkar tycka att det ens är lite halvjobbigt. Exakt vad är det som är jobbigt? Om någon förälder med extrem bögnoja kan förklara det för mig, vore jag tacksam. Jag kan inte förstå det katastrofala i det.

Svenska Dagbladet har förtjänstfullt skrivit en artikelserie om jämställdhetsdagis. Där verkar föräldrar vara extremt rädda för att deras söner, hu hemska tanke, kan bli homosexuella om de leker för länge i dockvrån eller hellre vill vara Lucia är någon trist tomte. Jag ska inte skriva rakt ut vad jag tycker om dessa föräldrar, för jag vill inte svära för mycket (måste skärpa mig på den punkten), men borde inte dessa föräldrar fråga sig proportonaliteten i resonemanget? En tjej som har combatbrallor och klättar i träd är cool. En kille som gillar alla andra färger än de som finns på KappAhls pojkavdelning (väldigt begränsad färgskala) och gillar att pyssla är löjeväckande.

Hur står det till med människosynen då, kära föräldrar? Kom inte och gnäll sen över att mamma tjänar skitlön jämfört med pappa, eller att dotterns våldtäktsmål läggs ner innan det ens har lämnat polisen, eller att mormor dog för att läkarna inte tog hennes symptom på allvar på akuten.

För övrigt tycker jag fortfarande att det är riktigt fantasilöst av Uppsala kommun att vare sig produktionen eller något kommunalt dagis har velat jobba med jämställhetsfrågan, som Tittmyran & co har gjort!

Thursday, September 13, 2007

No no America

Foto: Ali Yussuf/AFP från DN:s hemsida
Murbygge på gång i Bagdad. Detta är väl ett av bevisen att mänskligheten inget lär av historien(ska jag säga som är historielärare). Murar är helt enkelt inte en bra idé, oavsett om de skapats för att hålla ute fienden (Israel) eller låsa in den egna befolkningen (Berlin) eller dela av staden (Belfast). Den enda mur jag med nöd och näppe kan acceptera är den kinesiska.

Irak-invasionen var en usel idé från början. Den har sedan blivit sämre för varje minut. Borde man inte städat upp i Afghanistan först (kriget alla glömde), innan man gav sig in i ett nytt krig? Nu är två länder i fortsatt fritt fall. Jag är ingen pacifist, ibland måste man ta till våld för att förhindra ännu mer våld, men då ska man också ha en plan B, C och soldater som är över 17 bast och kan peka ut sin egen hemstad på en karta.

Ah, mein gott


Snälla Aftonbladet, jag har inte fått någon lunch än, var vänlig sätt inte ordet sex bredvid en bild på den här mannen, ever again.
Jag blir blind.

Wednesday, September 12, 2007

I 140 knyck på E4:an

Varje dag åker jag mellan Uppsala och Sollentuna, där jag numera jobbar. Tåg är tyvärr inte att tänka på, jag har provåkt, det at för lång tid och turtätheten är inte tillfredställande. Alltså väljer jag att åka bil. Att at körkort är nog bland det bästa jag gjort studiemässigt, klart bättre än en akademisk examen.
Idag störde jag mig alldeles väldigt (så mycket att jag lade mig på tutan) på en av alla dessa 90-plussare som pruttar fram i 80 km/timmen. Vägverker har inte prioriterat denna sträcka, utan tycker (precis som Banverket och SJ) att Uppsalabor som pendlar till Stockholm kan man mjölka på pengar och skicka stålarna till någon gudsförgäten avkrok i Sveriges glesbygd som absolut behöver en väg eller järnvägssträcka som har typ 3 bilar i veckan. Alltså har man bara två filer ner till Upplands-Väsby. Det hade varit helt ok, om inte nämnda seniorer har ockuperat den högra filen och bestämt sig för, tillsammans med alla superstora lastbilar, att 80-90 är en perfekt hastighet på 110-väg. Alltså försöker jag lägga mig i vänsterfilen, men nehej, då åker man ju för långsamt, och man får en BMV i bagageluckan som blinkar frenetiskt med strålkastarna. Den filen brukar ha en snitthastighet på 130.

Då min prövotid inte gått ut än, förutom det faktum att jag inte vill dö, gör att jag måste välja mellan att leka Schumacher eller komma fram till jobbet mot förmiddagsfikat. Polisen gör stora hastighetkontroller (sägs det) denna vecka. Jag har inte sett några. Jag vet vilka jag helst vill att de ska sy in.

Idag fick jag bara nog. Jag lade mig i högerfilen (nu hade jag 3 att välja mellan) eftersom jag skulle av i Häggvik. Inser att bilen framför kör väldigt långsamt. Jag förstod inte hur långsamt förrän jag körda upp bakom den. SJUTTIO!!!!! Ibland ner till 65. På en motorväg! Försöker hitta en lucka i filen bredvid, men nej, folk som insett snabbare än jag att jag har en snigel framför mig, börjar nu köra andra åket i slalom. Fullkomligt livsfarliga manövrar och jag blir mer och mer förbannad på sjusovaren framför mig. Den blinkar lite med baklyktorna (varför?), jag lägger mig på tutan. Har man valt att köra någor som knappt kan kallas bil, snarare en skokartong, ska man inte köra på en 110-väg! Jag antar att han var rädd för att välta om han körde fortare än 70. Jag antar också att han var livrädd för alla bilar som körde om. Så fort någon gjorde det, bromsade han till.

När jag körde om den lilla lilla bilen (efter vad som kändes som eon av tid) var det mycket riktigt ett väldigt gammalt par som knappt nådde upp till instrumentbrädan som satt där. Snälla, i fortsättningen: använd färdtjänst!

Racertoppen:
BMW
Mercedes
Volvo av nyare modell
Audi
Taxibilar av varierande form och storlek
*Förararna har en förkärlek för svart eller mörkblått.

Tuesday, September 11, 2007

Jag vill inte ha några grannar!

Jag har skrivit det förut, men efter nattens övningar måste jag ändå upprepa mig: stekare under 30 borde inte få flytta hemifrån! Inatt satte min granne igång att festa 01.17 och jag for ur sängen på grund av tryckvågen. Sedan fortsatte dunk-dunk-dunk-musiken och skrål på balkongen till 02.48. Jag är mordisk.

Sunday, September 9, 2007

Liberalers hjärna skiljer ut sig

Det är bevisat. Liberalerns hjärna ser ut och fungerar annorlunda än konservativa. Socialisterna fick inte vara med i undersökningen, men jag gissar att de antingen inte visade några överföringar mellan synapserna eller så sorteras de in bland de konservativa.

Äntligen hemma

Fyra dagar är en ganska lång tid, även om tiden går fort när man har roligt. Sedan torsdags lunch, har jag varit på folkpartiets landsmöte, som Uppsala länsförbunds ombud. Jag känner att jga blivit gammal, då jag mest ser framemot den sociala biten av ett sådant här evenemang. Kul att träffa folkpartister från hela landet, kul att träffa gamla arbetskamrater, kul att göra nya bekantskaper.

Jag gav mig iallafall in i debatten vid några väl valda tillfällen. Förstatligande av skolan, barnomsorg nattetid samt rätt för gömda flyktingbarn att få utbildning. Den senare antogs av partistyrelsen, vilket gläder mig mycket.

Saturday, September 8, 2007

Ny partiledare vald

Jan har precis hållit sitt timslånga tal för att ge en vink om vad fp ska syssla med under hans ledarskap. Talet var riktigt bra, känslosamt, men inte sentimentalt och med mycket substans. Jag fick bekräftat det jag alltid tycket, nämligen att sossar och alla andra på vänsterkanten, som gärna hackar på hans yrkesbakgrund och inte anser att han är kompetent att få tycka någonting som inte har med militären att göra, har så jäkla fel. Det är klart att det är lättare att göra billiga poäng och raljera, men jag tror inte att de förstår hur uppenbart det är att de själva inte har någon plan eller vision om vad de själva tycker eller vill driva för politik. De vet ju inte ens om de vill regera ihop, hur de ska regera ihop eller vilken politik de ska driva. pinsamt är ordet. Alltmedan Sahlin duckar och vägrar synas. Det är ju också ett sätt att undvika kritik.

Socialliberalism, kravliberalism, snällism, epiteten har haglat både över oss i fp och av andra som inte är det. Jag skiter i vilket prefix som tillskrivs mig, jag står för liberalism. Sätt vilket prefix ni vill. Ingen i fp tänker skämmas över att vi tror på att människor kan betsömma själva, att vi förväntar oss att männsikro kan och vill ta hand om sig själva och att vi alltid tänker vara en garant för de människor som är en del av det glömda Sverige. Den politiken drevs av Lars Leijonborg, den politiken kommer fortsätter drivas av Jan Björklund. Den politiken gör att jag inte har några andrhandsval när det gäller politiskt parti. Det finns bara ett liberalt parti och det tillhör jag!