Wednesday, November 28, 2007

Efter många långa svåra år

Äntligen ska SJ:s monopol ses över. Uppsalapendeln, som jag slitit på under många år, kommer förhoppningsvis inte vara kvar i sin usla form. Försenade eller inställda tåg, försvunna lokförare, solkurvor, för mycket löv, för mycket is, för mycket snö, överfulla tåg, tekniskt fel, växelfel, inväntande på annat tåg (från obygden i Norrland för det mesta), krypkörning mellan Karlberg och centralen i Stockholm... listan kan göras lång över de irritationsmoment som i många fall kunde leda till löndeavdrag och inställda möten. Det bästa jag gjort var att at körkort. Jag älskar att pendla med min bil!

Jag hatar SJ och Banverket. Tack och good-bye!

Monday, November 26, 2007

Paris en flammes

Gårdagens kf var precis så upphetsande som man kunde föreställa sig. Onödigt mycket tid lades åt att förvandla synpunkter på kvartalsbokslut till en allmänpolitiskt debatt. Suck. Därför måste vi sammanträda ikväll igen. Vad bra, jag hade ju ändå inget annat att göra.

Paris förorter har återigen drabbats av upplopp. Såhär skrev jag förra gången det begav sig (februari 2006), på Feliras blogg:

Tjejer eldar väldigt sällan upp bilar eller flaggor
Alltså, hur trött blir jag inte på nyhetsrapporteringen i Sverige!? Jag har läst en (EN!) krönika om bristen på unga frusterade kvinnor i Paris förorter. Inte en enda gång ifrågasätter journalister varför det BARA är män mellan 15-35 som eldar upp bilar i Paris förorter eller Danmarks flagga i Gaza.

Kvinnor har inte tid.

De är fullt upptagna med att snyta ungar och dra in pengar för att försörja familjen, ta han om sina gamla föräldrar och eventuellt också makens gamla föräldrar, laga mat och städa.Istället ser vi det ena testosteronstinna upploppet eller demonstrationståget efter det andra. De brölar, bränner och skjuter salut med en AK4. Moget? (Har medborgarna i Palestina f.övr. inte annat att tänka på än Danmark? Typ den demokratiska utvecklingen till exempel?). Vet svansen i demonstrationståget på Västbanken ens vad Danmark är? Exakt vad blir bättre ur integrationssynpunkt av att elda upp bilar eller dagis och paja sitt eget bostadområde?

Att börja, som vänsterfalangen alltid gör, med olika messociala förklaringsmodeller om utanförskap, så har jag bara en sak att säga: vilka tror ni är mest utsatta, fattiga, utanför och frusterade? Killar 15-35 eller kvinnor i oavsett ålder? Inte f-n eldas det bilar för att få utlopp för ilskan över att bli nekade mänskliga fri- och rättigheter, plugga vidare, bestämma över sin kropp, välja vem de ska gifta oss med, slippa bli omskurna. Det finns de som protesterar, Ni putes, ni soumis exempelvis. Men återigen, eldar de då bilar????????

Protester i all ära, men skulle det inte bli mer fred på jorden om alla uppagiterade män gick hem och gjorde sina läxor, diskade, lekte med barnen, tog hand om sina föräldar, engagerade sig i någon frivilliorganisation? All världens konflikter skulle definitivt minska om män tog lika mycket ansvar för sin familj som kvinnor. Då skulle de svimma av i soffan kl 20 och inte orka gå ut och demonstrera.

Nu på UKK

Kommunfullmäktige ikväll, som flyttat från Atrium till Uppsala Konsert och Kongress, aka, Musiken hus. Jag var inte med förra gången, då det var premiär för denna nya lokal, så det ska bli spännande. Jag älskar det huset, det är fantastiskt. Jag kommer sakna den b-iga atmosfären i Atriums samlingslokal, men mest kommer jag att sakna närheten till snabbmatskedjorna. Kommer man direkt från jobbet, så hinns middag inte med. Idag ska jag träffa närpolischefen i kommunen där jag jobbar, vilket gör att jag kommer att komma försent till dagens sammanträde. Tur att det är poliser jag ska träffa, jag gillar poliser, så det kan det vara värt.

Friday, November 23, 2007

Ja, vad trodde hon?

Maria Larsson skriver idag på DN debatt att det är för många som jobbar inom vården, som saknar utbildning. Jag hoppade inte direkt till i stolen. Attityden har sedan länge varit att är man arbetslös så kan man minsann ta jobb inom vården. Vemsomhelst. Förut var det skolan vemsomhelst kunde jobba i. Det är också för få sökande till gymnasiets omvårdnadsprogram. Chock nummer två uteblev. Lönen är inget vidare, arbetsmiljön sisådär och utbudet på arbetsgivare inget att hänga i julgranen. Varför skulle någon vilja plugga och jobba inom vården? Vilka incitament finns?

Jag är fortfarande sur på min syo för att hon inte berättade för oss att det snabbaste och bästa sättet att komma upp i en schyst lön utan att dra på universitetet i 6 år, var att gå en 2-årig mansdominerad linje. Det har inte hänt något på 15 år.

Thursday, November 22, 2007

Yes, in my back yard

Nu rörelse har startat i Stockholm för folk som visst vill ta sig an lösningar och också konsekvenserna av dessa. NIMBY-syndromet är annars ganska förhärskande i Sverige. Kolla in dessa positivster istället: www.yimby.se

Wednesday, November 21, 2007

En ska bort

Föräldrar upprörs av att de inte fått vara med och påverka lokalförsörjningsplanen i dagen UNT. Efter att ha sett planen växa fram under alldeles för lång tid och sedan kommunicerats på ett natal medborgardialoger, så kan jag konstatera att så mycket påverkningsmöjligheter har det aldrig funnits när det gäller en sådan stor fråga. Alla föräldrar jag pratat med är helt inne på resonemanget att pengarna (50-80 miljoner kronor per år) ska gå till verksamhet och inte hyror för ytor som inte fylls av elever. Helt logiskt. Självfallet vill sedan inte samma föräldrar att just deras barns skola inte ska läggas ner eller genomgå några förändringar. Också logiskt. Ekvationen går dock inte ihop.

Den obefintliga politiska styrningen coh långsiktiga planeringen som präglat de senaste mandatperioderna har resulterat i att vi befinner oss i den situation som vi gör. Någon måste sätta ner foten. Tro inte för en sekund att den splittrade oppositionen hade kunnat smita från ansvaret att fatta dessa beslut, om de hade fått fortsatt majoritet efter valet förra året. Nu kör de taktiken att gömma huvudet i sanden och låtsas som att de inte har med det här att göra. En taktik som går ut på att reservera sig mot beslut, utan att komma med något annat bättre förslag, klaga på att utredningen gått för fort - för att veckans därpå klaga över att den går för långsamt. Ena veckan hoppar de av, för att ett par dagar senare hoppa på. S har hoppat av och på ytterligare en gång. Undrar var av/på-statusen är inför dagens arbetsutskott? Det är inte lätt att veta.

Jag kan förstår föräldrarnas frustration, men denna lokalförsörjningsplan bygger på att se till att de 4000 tomma platserna som finns i grundskolan ska bort. Det är klart att det kan kännas orättvist att vissa skolor bångnar av elever och är långt ifrån nedläggningshotade, medan andra knappt går runt. Att hävda att man inte blivit lysnad på kan jag bara tolka som en sak: föräldrar upplever att vi inte förstått att just deras skola ska vara kvar och när det lutar åt nedläggning för denna skola så tolkas det som att man inte fått vara med och påverka. Det är inte särskilt demokratiskt eller förnuftuigt att bygga en lokalförsörjningsplan baserat på att spara de skolor som skriker högst. Vissa kommer bli besvikna, men jag tror att föräldrarna inte skulle varit nöjdare om skolan skulle får stå kvar - utan lärare.

Utredningen är än så länge under sekretess. Jag har ingen aning om vilka förslag som kommer komma fram den 6 december. Vad jag förstått sedan tidigare så är det tack vare medborgardialogerna i våras som många skolor har sluppit läggas ner eller omtrukturerats, för det har kommit in bra och konkreta idéer om hur man skulle lösa problemen.

Tuesday, November 20, 2007