Jag har skrivit förut om Rachid Taha, Frankrikes bidrag till musikhistorien. Skivan är en uppföljare till den biografiska Diwân, som kom 1997. Denna gång är det barndomen i nya hemlandet Frankrike som återspeglas. Bland annat har han varit uppe på föräldrarnas vind och rotat fram bortglömda fransk-algeriska pärlor, Écoute-moi camarade och Agatha. Två bidrag är egenproduktion, bland annat min favorit på skivan Aah mon amour, som har ett tydligt oransk rai-beat. Rachid Tahas röst är risigare än någonsin och det låter alldeles, alldeles underbart!
1 comment:
Båda Diwan-albumen är fantastiska! Jag är ett stort fan av Rachid Taha./Ibou
Post a Comment