Tillbaka

Casablanca från ovan. Cirka 7 miljoner invånare trängs här.

Åter på svensk jord igen. Casablanca har dekat ner sig, rejält. Skräpigt, sjabbigt och de gamla franska kvarteren håller bokstavligen på att ramla i bitar. Därför var trottoarerna bitvis avstängda, ifall balkongen ovanför skulle fall ner i någons huvud. Annars var semestern kanonbra. Skönt att få prata franska igen, jag var snäppet sämre än makens 9-åriga lilla kusin. Suck. Gästfriheten hos släkten visste inga gränser, vilken mat jag ätit! Sonen levde på grillad kyckling, pommes frites och klubba. Vi har detoxat honom efter hemkomsten.

Utflykter gjordes till stranden, Rabat och Marrakech. Marrakech var som förväntat hämtat ur tusen och en natt. Allt var rosa - även plåtrucklen. Klart värt ett återbesök. Nedan bild från Djema al-Fnaa:
Rabat var som Casablanca var förr. Vitkalkat, rent, grönskande och trevligt. Kungen, Mohamad VI bor förvisso där, så städningen förpliktar väl antar jag. Kungen gör annars inte mycket för landet, som sett åtskilligt av despotiskt förtryck under fadern Hassan II, men ytterst lite har blivit bättre. Landet är genomkorrumperat, bostadsbristen enorm, många försöker ta sig över till Europa, landsortsborna flyr byarna in till överfulla kåkstäder och flyktingar från länder söderöver fastnar i Marocko och kan varken ta sig vidare eller återvända.