Wednesday, November 28, 2007

Efter många långa svåra år

Äntligen ska SJ:s monopol ses över. Uppsalapendeln, som jag slitit på under många år, kommer förhoppningsvis inte vara kvar i sin usla form. Försenade eller inställda tåg, försvunna lokförare, solkurvor, för mycket löv, för mycket is, för mycket snö, överfulla tåg, tekniskt fel, växelfel, inväntande på annat tåg (från obygden i Norrland för det mesta), krypkörning mellan Karlberg och centralen i Stockholm... listan kan göras lång över de irritationsmoment som i många fall kunde leda till löndeavdrag och inställda möten. Det bästa jag gjort var att at körkort. Jag älskar att pendla med min bil!

Jag hatar SJ och Banverket. Tack och good-bye!

Monday, November 26, 2007

Paris en flammes

Gårdagens kf var precis så upphetsande som man kunde föreställa sig. Onödigt mycket tid lades åt att förvandla synpunkter på kvartalsbokslut till en allmänpolitiskt debatt. Suck. Därför måste vi sammanträda ikväll igen. Vad bra, jag hade ju ändå inget annat att göra.

Paris förorter har återigen drabbats av upplopp. Såhär skrev jag förra gången det begav sig (februari 2006), på Feliras blogg:

Tjejer eldar väldigt sällan upp bilar eller flaggor
Alltså, hur trött blir jag inte på nyhetsrapporteringen i Sverige!? Jag har läst en (EN!) krönika om bristen på unga frusterade kvinnor i Paris förorter. Inte en enda gång ifrågasätter journalister varför det BARA är män mellan 15-35 som eldar upp bilar i Paris förorter eller Danmarks flagga i Gaza.

Kvinnor har inte tid.

De är fullt upptagna med att snyta ungar och dra in pengar för att försörja familjen, ta han om sina gamla föräldrar och eventuellt också makens gamla föräldrar, laga mat och städa.Istället ser vi det ena testosteronstinna upploppet eller demonstrationståget efter det andra. De brölar, bränner och skjuter salut med en AK4. Moget? (Har medborgarna i Palestina f.övr. inte annat att tänka på än Danmark? Typ den demokratiska utvecklingen till exempel?). Vet svansen i demonstrationståget på Västbanken ens vad Danmark är? Exakt vad blir bättre ur integrationssynpunkt av att elda upp bilar eller dagis och paja sitt eget bostadområde?

Att börja, som vänsterfalangen alltid gör, med olika messociala förklaringsmodeller om utanförskap, så har jag bara en sak att säga: vilka tror ni är mest utsatta, fattiga, utanför och frusterade? Killar 15-35 eller kvinnor i oavsett ålder? Inte f-n eldas det bilar för att få utlopp för ilskan över att bli nekade mänskliga fri- och rättigheter, plugga vidare, bestämma över sin kropp, välja vem de ska gifta oss med, slippa bli omskurna. Det finns de som protesterar, Ni putes, ni soumis exempelvis. Men återigen, eldar de då bilar????????

Protester i all ära, men skulle det inte bli mer fred på jorden om alla uppagiterade män gick hem och gjorde sina läxor, diskade, lekte med barnen, tog hand om sina föräldar, engagerade sig i någon frivilliorganisation? All världens konflikter skulle definitivt minska om män tog lika mycket ansvar för sin familj som kvinnor. Då skulle de svimma av i soffan kl 20 och inte orka gå ut och demonstrera.

Nu på UKK

Kommunfullmäktige ikväll, som flyttat från Atrium till Uppsala Konsert och Kongress, aka, Musiken hus. Jag var inte med förra gången, då det var premiär för denna nya lokal, så det ska bli spännande. Jag älskar det huset, det är fantastiskt. Jag kommer sakna den b-iga atmosfären i Atriums samlingslokal, men mest kommer jag att sakna närheten till snabbmatskedjorna. Kommer man direkt från jobbet, så hinns middag inte med. Idag ska jag träffa närpolischefen i kommunen där jag jobbar, vilket gör att jag kommer att komma försent till dagens sammanträde. Tur att det är poliser jag ska träffa, jag gillar poliser, så det kan det vara värt.

Friday, November 23, 2007

Ja, vad trodde hon?

Maria Larsson skriver idag på DN debatt att det är för många som jobbar inom vården, som saknar utbildning. Jag hoppade inte direkt till i stolen. Attityden har sedan länge varit att är man arbetslös så kan man minsann ta jobb inom vården. Vemsomhelst. Förut var det skolan vemsomhelst kunde jobba i. Det är också för få sökande till gymnasiets omvårdnadsprogram. Chock nummer två uteblev. Lönen är inget vidare, arbetsmiljön sisådär och utbudet på arbetsgivare inget att hänga i julgranen. Varför skulle någon vilja plugga och jobba inom vården? Vilka incitament finns?

Jag är fortfarande sur på min syo för att hon inte berättade för oss att det snabbaste och bästa sättet att komma upp i en schyst lön utan att dra på universitetet i 6 år, var att gå en 2-årig mansdominerad linje. Det har inte hänt något på 15 år.

Thursday, November 22, 2007

Yes, in my back yard

Nu rörelse har startat i Stockholm för folk som visst vill ta sig an lösningar och också konsekvenserna av dessa. NIMBY-syndromet är annars ganska förhärskande i Sverige. Kolla in dessa positivster istället: www.yimby.se

Wednesday, November 21, 2007

En ska bort

Föräldrar upprörs av att de inte fått vara med och påverka lokalförsörjningsplanen i dagen UNT. Efter att ha sett planen växa fram under alldeles för lång tid och sedan kommunicerats på ett natal medborgardialoger, så kan jag konstatera att så mycket påverkningsmöjligheter har det aldrig funnits när det gäller en sådan stor fråga. Alla föräldrar jag pratat med är helt inne på resonemanget att pengarna (50-80 miljoner kronor per år) ska gå till verksamhet och inte hyror för ytor som inte fylls av elever. Helt logiskt. Självfallet vill sedan inte samma föräldrar att just deras barns skola inte ska läggas ner eller genomgå några förändringar. Också logiskt. Ekvationen går dock inte ihop.

Den obefintliga politiska styrningen coh långsiktiga planeringen som präglat de senaste mandatperioderna har resulterat i att vi befinner oss i den situation som vi gör. Någon måste sätta ner foten. Tro inte för en sekund att den splittrade oppositionen hade kunnat smita från ansvaret att fatta dessa beslut, om de hade fått fortsatt majoritet efter valet förra året. Nu kör de taktiken att gömma huvudet i sanden och låtsas som att de inte har med det här att göra. En taktik som går ut på att reservera sig mot beslut, utan att komma med något annat bättre förslag, klaga på att utredningen gått för fort - för att veckans därpå klaga över att den går för långsamt. Ena veckan hoppar de av, för att ett par dagar senare hoppa på. S har hoppat av och på ytterligare en gång. Undrar var av/på-statusen är inför dagens arbetsutskott? Det är inte lätt att veta.

Jag kan förstår föräldrarnas frustration, men denna lokalförsörjningsplan bygger på att se till att de 4000 tomma platserna som finns i grundskolan ska bort. Det är klart att det kan kännas orättvist att vissa skolor bångnar av elever och är långt ifrån nedläggningshotade, medan andra knappt går runt. Att hävda att man inte blivit lysnad på kan jag bara tolka som en sak: föräldrar upplever att vi inte förstått att just deras skola ska vara kvar och när det lutar åt nedläggning för denna skola så tolkas det som att man inte fått vara med och påverka. Det är inte särskilt demokratiskt eller förnuftuigt att bygga en lokalförsörjningsplan baserat på att spara de skolor som skriker högst. Vissa kommer bli besvikna, men jag tror att föräldrarna inte skulle varit nöjdare om skolan skulle får stå kvar - utan lärare.

Utredningen är än så länge under sekretess. Jag har ingen aning om vilka förslag som kommer komma fram den 6 december. Vad jag förstått sedan tidigare så är det tack vare medborgardialogerna i våras som många skolor har sluppit läggas ner eller omtrukturerats, för det har kommit in bra och konkreta idéer om hur man skulle lösa problemen.

Tuesday, November 20, 2007

Sunday, November 18, 2007

Objektiv TV?

Sedan jag blev förälder har ganska mycket av min fritid bestått av att kollapsa i tv-soffan. Följaktligen har jag sett mer på TV än jag gjorde för 10 år sedan. Något som består är SVT:s ohöljda förtjusning över sig själva. Det mesta som SVT visar är skräp och är det inte skräp så är det förbannat tråkigt. Sossar och 68-vänstern är nog de enda som på allvar tror att SVT är geniunt objektiv och kvalitativ public service. Alla information, nyheter och politiska debattprogram silas genom ett sossefilter. Fri televison är det inte heller, allehanda sportprogram spronsras hejvilt. Kavlitativt - eh, Svensson Svensson? Zick zack? Alla konstiga dramaserier? Eller ännu värre, humorprogram? Ryyyyys! SVT är som Svenska kyrkan, breddar sig intill utplåning för att passa alla, vilket leder till att det inte passar någon och ingen känner igen sig.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Lägg ner licensbetald public service-TV!

Jag kan visst tänka mig att betala lite av min skatt till en statlig kanal som kan visa nyheter på minoritetsspråk och annat som rör 3 promille av befolkningen, men resten - nej. Agneta Fagerström Olsson utgjöt sig i Aftonbladet (var annars?) om risken för att kvalitetsfilm kommer försvinna om inte staten lägger sig i och styr vad människor ska vilja titta på.

Ja, vad otäckt om människor helt fritt fick bestämma själva!

Det finns en konstig uppfattning inom rödvinsvänstern om att Sveriges invånare inte är betrodda att kunna avgöra själva vad de vill se. De kanske väljer okvalitativa program! Dokusåpor och utländsk (läs amerikaaansk) smörja? Hu så hemskt! Tänk om ingen vill se just hennes filmer?

HBO producerar bra serier vad jag vet och de är inte ett staligt public service-företag. Jag och många med mig VILL se bra dokumentärer om saker jag inte visste fanns. Bra dramaproduktioner. Samhällsprogram (tack TV8 för att ni fyllde det glappet). Jag orkar inte titta på iranska symboliska filmer jämt (även om Bashu är en av de bästa filmer jag sett), ibland är det skönt att slötitta på Lyxfällan. Jag vill bara inte att Eva Hamilton och finkulturella von-oben-sossar ska bestämma vad jag, myndiga och inte helt puckade människa, ska få titta på. Jag betalar gärna för det. Bara jag slippet den "fria televisionen" i den här formen. Sälj in den till Vitryssland istället!

Friday, November 16, 2007

Förnedrings-TV?

Alla säger att de avskyr reality-TV, men uppenbarligen ljuger de för många svenskar tittar på program såsom Lyxfällan, Ensam mamma söker, Du är vad du äter m.fl.

Bonde-proogrammet ska vi bara inte prata om. Min pappa har snöat in på den serien och ger mig detaljer jag inte vill ha om människor jag inte vill veta något om. Ensam mamma gav jag upp från början, jag läste kvällstidningslöpen och kände inte för att veta mer.

Däremot erkänner jag villigt och glatt att jag kollar på Lyxfällan. Avsnitt efter avsnitt tar upp samma fenomen: han tjänar hyggligt, hon tjänar uselt, han förköper sig på tekninkprylar, hon betalar maten. De går back en månadslön varje månad och har triljoner smålån på i princip allt. De äger inte huset, kläderna, prylarna, det gör banken. Allt medan huset förfaller. Det slutar alltid med att den teknikgalne mannen måste sälja sin älskade mc/båt/bil/platt-TV och så får man en närbild av en darrande underläpp. Lika fascinerande varje gång.

Jag måste försöka fundera över lockelsen programmet har. Det är ju inte för de fantastiska budgettipsen jag tittar. Jag föröker varje gång begripa vad som får folk att köpa tre gånger så mycket som de har råd med. Allt är på avbetalning. Det värsta är att de skull nog kunnat köpa det mesta om de hade sparat först och inte hamnat i en lånekarusell. Vanliga myndiga människor beter sig min son i en leksaksaffär. Synd att det är en hel vecka kvar till nästa avsnitt, jag längtar redan.

Wednesday, November 14, 2007

Happy diabetes everyone

Idag är det Världsdiabetesdagen. Grattis! Om man missade att få typ 1, tycker jag att man ska sköta sig så man slipper typ 2.

Var detta en seger?

Jag tänker inte semestra i Danmark igen förrän Dansk Folkeparti har åkt ur regeringen! Blä blä blä! Detta är extra svårt för mig av många anledningar: smörrebröden hos Gitte Kik, shoppingen, Café Norden samt årlig dos av att nära mina danska rötter. 25 % av min genuppsättning vill inte kännas vid sin existens just nu. Eller så kan de söka uppehållstillstånd i Ny alliance, vad vet jag?

Tuesday, November 13, 2007

Hejdå Pia!

Dansk folkeparti är ute i kylan. Det var banne mig inte en dag för tidigt. Odemokratiskt hävdar partiledaren. Från partiet som bygger hela sitt partiprogram på djupt odemokratiska grunder. Måste svida.

Alla som inte heter Preben ska särbehandlas och om Preben bosätter sig i Malmö ska danska staten ha hans stålar, men själv får han inte rösta i folketingsvalet. Det måste vara jobbigt att passa in i den danska mallen.

Spännande vågmästare kan Naser Khaders parti Ny alliance bli.

Monday, November 12, 2007

Vem ska städa upp?

Ja, inte lär det vara AB Hemfrid inte. Nu ryktas det att USA är sugna på att bomba Iran också. Det har säkert kliat i fingrarna sen ambassadkapningen. Jag tycker förvisso att Ahmadinejad verkar lika mysig som Chavez, men frågan är om det blir bättre av att kaosa till det ännu mer. Det går ju inget vidare i Irak och alla har redan glömt Afghanistan, där våldet och kaoset härjar fritt. Man kanske ska slutföra det man påbörjade innan man börjar bomba på nytt ställe?

Nu är jag ingen fridsam pacifist som vill skrota militären, det har jag skrivit om förut. Flerfrontskrig är dock ingen bra strategi, fler än USA har gått på den niten genom världshistorien. Jag är fortfarande övertygad om att det iranska folket kommer driva igenom demokrati till sist. Av landets 90 miljoner invånare är över 2/3 under 30. Få minns Khomeini, ännu färre shahen. Vad vi kan göra, förutom bomba sönder landet, är att stödja oppositionen och protestera kraftfullare när mänskliga fri- och rättigheter kränks.

Saturday, November 10, 2007

Önska sig i julklapp

Det finns bara en sak att önska sig i julklapp i år (och då jag redan inhandlat den, så blir det något annat till mig):
Jag har skrivit förut om Rachid Taha, Frankrikes bidrag till musikhistorien. Skivan är en uppföljare till den biografiska Diwân, som kom 1997. Denna gång är det barndomen i nya hemlandet Frankrike som återspeglas. Bland annat har han varit uppe på föräldrarnas vind och rotat fram bortglömda fransk-algeriska pärlor, Écoute-moi camarade och Agatha. Två bidrag är egenproduktion, bland annat min favorit på skivan Aah mon amour, som har ett tydligt oransk rai-beat. Rachid Tahas röst är risigare än någonsin och det låter alldeles, alldeles underbart!

Thursday, November 8, 2007

VKK - värde kontra kostnad

Nya JämO får mindre i löna än den förre. Det måste vara veckans mest ironiska nyhet. Frågan är om lönen ska vara förhandlingsbar? Eller borde ett fast arvode utgå? Eller har man förhanldat lönen utifrån vad man tror att man får ut? VKK?

Annars kan de anställa någon som är ännu billigare. Jag kan göra JämO-jobbet. Jag är billigare än ett paket mjölk. Dessutom.

Detta till trots - vi är mest jämställda i världen. Det säger ju ingenting. Jag tycker fortfarande att jämställdheten i Sverige suger. Det enda listan egentligen säger är att jag nog inte ska bo i Jemen eller Pakistan. Så långsamt som det arbetet går, umgås jag med tanken att det kanske är dags att ge upp, råna en bank och dra sig tillbaka på en vingård i Stellenbosch.

Tuesday, November 6, 2007

Dagens hjärtevärmare

Den borgerliga alliansen var rörande överens när vi klubbade beslutet om att ta emot ensamkommande flyktingbarn. Det kändes väldigt självklart för alla oss. Idag skriver UNT om 2 av barnen som fått en fristad på det hem som kommunen har öppnat. Jag tycker inte att barn och unga ska sitta inklämda i knökfulla förläggningar. De ska i första hand få plats på hem, liknande det i Årsta och sedan när de fått uppehållstillstånd kunna få en placering i familjehem. Även om man är 17 år är det inte lätt att vara utan mamma och pappa. Ibland känns det bättre än vanligt att vara beslutsfattande politiker.

Varför gick jag på det???


Jag är så besviken. Skulle köpa ny mascara, då den gamla såg för ledsen ut. Har varit Christian Dior trogen sedan gymnasiet. Den superba Cashmere Luxury försvann, men den eminenta Diorshow blev ny favorit. Häromveckan skulle nytt exemplar inköpas och mot bättre vetande blev jag övertalad att köpa Diorshow Blackout. Enligt expediten: svartare, mer fibrer och bättre borste. Jag kan nu konstatera att det är felfelfel!!!!!

Borsten är för gles, mascarans konsistens för tunn och man får för mycket mascara på borsten. Resultatet är nedslående, istället för täta, långa fransar får man 8 fransar med klumpar av mascara i ögonvrån. Det var ju bara 275 bagis åt skogen. Måste ut och köpa en ny, står inte ut längre.



Nästan varenda vuxen har gjort det

Ekivok rubrik, men inte så skojigt som det låter.

Det handlar om svart arbetskraft. Jacob Spangenberg, centerpartistiskt kommunalråd i Östhammar har använt sig av det. Enligt honom är det helt normalt och väldigt utbrett. Det gör mig lite deppig. Marknaden sätts ur spel om vissa aktörer tillskansar sig konkurrensfördelar som inte är lagliga. Det borde åtminstone borgerliga politiker fatta. Dessutom fattas pengar som skulle kunna användas till allmänhetens väl och ve. Jag vet inte om det är vanlig förekommande hos "alla" vuxna, jag känner ingen faktiskt. Jag själv har aldrig anlitat svart arbetskraft. Däremor har jag jobbat "svart" - eller för att förtydliga det, tagit betalt för utövad hobby utan att betala in sociala avgifter. Jag kollade med Skatteverket först (plikttrogen som jag är) och är det under 800:- så faller det inom hobbyverksamhet. Annars kan jag lova att jag hade tagit det på företaget (eftersom jag har F-skattsedel). Något annat är ju bara korkat.

Jag tycker inte att det ska vara större krav på politiker än vanliga männsikor, för jag anser att det är vanliga människor vi ska ha i våra beslutsfattande organ. Jag förväntar mig att vuxna, myndiga männsikor kan ansvara för sina egna liv och inte begå brott.

Monday, November 5, 2007

Icke-styrning = sossestyrning

Förra skolkommunalrådet Stavros Giagozoglu (s) är ute och vevar i UNT angående skollokaler och eventuella nedläggningar. Det är inte första gången. Han hävdar i dagens UNT att alliansen lägger ner skolor på undermåliga och godtyckliga grunder. Det är odemokratisk att fatta beslut som är politiska.

Suck.

Den splittrade oppositionen älskar att dra upp demokratiargument, när det inte blir som de vill och invändningarna tagit slut. Kort sagt, allt som inte är vänsterdravel är odemokratiskt. Tjena. Ett av de gångna 12 årens större problem var den obefintliga politiska styrningen. Därför har vi den situation vi har i förskolor och skolor. Just Gottsunda är intressant ur socialdemokratisk synvinkel. Där verkar Bengt Sandblad och Stavros inte överens. Bengt vill invänta underlaget, Stavros har delat ut flygblad med s-loggan på att inga skolor i Gottsunda ska läggas ner (i våras redan). Är inte det godtycklig bedömning om något? Har han resten av sossarna med sig?

Självklart ska tjänstemän arbeta objektivt, men efter fingervisning från majoriteten, annars slösas massor av pengar på utredningar ingen vill ha. Ineffekivt och dumt. Alliansen ska, utan att ha fattat beslut, peka åt vilket håll organisationen ska gå. Hur det sedan faller ut är en annan femma. Det får vi se den 7 december då beslut ska tas. Jag kan garantera Stavros en sak iallafall - inte fasiken börjar vi med att lova kvar alla skolor endast i våra egna väljarområden innan utredningen är klar. Utredningen, som göra av kompetetenta tjänstemän från fastighetskontoret (där Fastighetsnämnden huserar som, just det, har en vice ordförande som heter Stavros) och från BUN:s tjänstemän. Snyggt att inkompetensförklara sina egna tjänstemän.

Det finns ingen mening med att ha tjänstemannastyre, det om något är odemokratiskt. Majoriteten ska leda och fatta beslut. Då kan vi också hållas ansvariga för dem. Något annat är befängt - eller, ja, sossepolitik.

Saturday, November 3, 2007

Äldre kan vara bättre

Fredrik, Fredrik, jag gillar dig och jag gillar alliansens politik. Jag är dessutom helt övertygad om att den är den enda rätta att komma åt Sveriges problem och skapa nya möjligheter för individen. Jag har en invändning: det är på tiden att du skaffar dig medarbetare som är äldre än du själv och inte internrekryterats från MUF!

Friday, November 2, 2007

Sharia i Sverige

Ah, Gudmundson igen. Han skriver alltid om saker jag går och tänker på. Vi verkar ha en gemensam favorit att desavouera: Mahmoud Aldebe. Aldebe är ordförande i Sveriges muslimska förbund. Jag håller fortfarande på att peta med uppsatsen, som gå under arbetsnamnet: Tillämpning av sharia i svensk domstol. Det går trögt och senaste månades utflykt i den offentligfinansierade vårdapparaten har inte gett mig mer tid eller energi att slutföra den. Jag lovar att den ska bli klar. Snart.

Jag kan ge en sneak preview, Aldebe och jag har diametralt motsatta uppfattningar om eventuellt införande av sharia och hur många muslimer som dels finns i Sverige, dels kan räknas som troende. Inbegripna därtill de som önskar införa sharia. Vad blir då statens roll i ett land som börjar med särlagstiftning? Förhoppningsvis har jag funderat klart när slutsatsen ska skrivas, för det är inte helt självklart. Ska man vara totalitär och och köra en sekulär lag för alla, eller ska man ha en stat som kör millet-system eller är en synkretisitisk blandning det bästa? Ska dessa blandningar då reglera in folk efter religion eller ska de ske frivilligt för de som anser sig tillhöra en religion (consensual accomodation)? Det senare praktiseras som bekant i Ontario. Frågan man kan ställa sig är hur frivilligt blir det, om man av sin grupp känner pressen att tillhöra gruppen fastän man inte vill. Sverige velar fram och tillbaka. Ordet multikultur verkar gå ut på att Mona Sahlin åker till Alby och dansar folkdanser med kurdiska kvinnoföreningar.

Socialdemokraterna har aldrig satt ner foten i var de står. Tro mig, jag vet. Jag har plöjt samtliga statliga utredningar och proppar som finns om multikultur, internationell religionsfrihet, minoriteter och invandring sen 1973. Den enda som tyckt något och föreslagit konkreta åtgärder är Masoud Kamali (bl.a. SOU 2006:79), men det räcker med att läsa den för att förstå varför alla hans utredningar försvann in i ett parallelluniversum och inte setts till sedan dess.

Thursday, November 1, 2007

Tillbaka efter lång paus!

Tidigare skrev jag om vad en förälders största skräck skulle kunna vara. Liksom tidigare skulle jag verkligen inte bry mig om mina barn visade sig vara homosexuella. Who cares? Just nu bryr jag mig mindre än någonsin. Min son har fått diabetes. Det är hemskt att se sitt barn sjukt, med nålar, kanyler, slangar, dropp och annat i ett enda virrvarr och försöka inse att ens barn har drabbats av en kronisk, obotlig sjukdom. Därför har jag inte kunnat skriva på ett tag. Försöker så sakteliga gå tillbaka till det normala. Visst, fine, han har inte en hjärntumör, men likväl orkar jag inte se det positiva i att det "bara" är diabetes. Visste ni till exempel att Sverige ligger 3:a på listan över flest fall i världen (efter Finland och Sardinien)? Man vet inte varför. Förskolebarnen är få, men insjuknade fall har öakt de senaste 10 åren. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom och till skillnad från typ 2, kan man inte förebygga den eller behandla den med diet. Läs gärna på mer på Svenska Diabetesförbundets hemsida.