Religionsfriheten - en självklar lag

Ana Maria Narti, fd riksdagsledamot för fp, har idag gått i försvar för religionsfriheten. Som religionshistoriker brukar jag intressera mig för de olika argumenten för eller emot religion, religionsfrihet och andra aspekter på temat. Humanisterna har tidigare i vår propagerat för att avskaffa lagen om religionsfrihet, då de anser att den är överflödig. Jag är böjd att hålla med Narti. Vissa saker, som jag tar för självklara; som yttrandefrihet eller religionsfrihet, kan behöva grundlagskyddas ändå. Människors lika värde är en självklarhet som ändock behöver påminnas om. Det var inte jättelängesen som nazismen härjade i Europa, men folk har uppenbarligen kort minne. Därför behövs också en lag som skyddar religionsfriheten.

Frihet att tillhöra vilken religion man vill innebär också frihet att inte bekänna sig till någon religion alls. Narti har gått från marxist till troende ortodoxt kristen. Jag är uppfostrad i Katolska kyrkan, med söndagsmässa och söndagsskola, men har gjort motsatt resa som Narti. Idag tillhör jag inget samfund och tror heller inte på gud. Min son är inte döpt och jag är borgerligt gift. Detta är en viktig markering för ett modernt demokratsikt samhälle. I exempelvis Iran är det förvisso tillåtet att inte vara muslim (dock inte att konvertera från islam), men man förbehåller sig rätten att bestämma vilka religioner man isåfall får tillhöra. Att inte tro på gud är däremot förbjudet.

Jag vet inte om toleransen ökar eller om hatet gör det, genom att ha kvar grundlagsskyddet för religionsfriheten, men så länge vi bor i ett demokratiskt land, så ska ingen komma och bestämma över mig vilken tro jag ska ha eller förbjuda mig att ha en och detta vill jag ha på pränt. Det som är självklart idag är glömt imorgon. Än litar jag inte tillräckligt på människorna.