Thursday, March 15, 2007

Af - en upplevelse utöver det vanliga


Vissa av mina vänner har haft tillfälle att besöka den oerhört ineffektiva myndighet som heter Arbetsförmedlingen, men som inte förmedlar särskilt mycket. De sysselsätter, tror jag. Och kollar av att folk inte fuskar.

Jag hade en nära döden-upplevelse på Arbetsförmedlingen i höstas. Jag fick först stå i kö (hej DDR!) för att få mig tilldelad en nummerlapp. Framför mig stod en tjomme som tjatade på tanten bakom disken att ge honom 2000 bagis. Hon fick tillslut ett utbrott och skrek: vi har inga pengar, den nya regeringen har tagit alla våra pengar.

Hade god lust att säga att jag jobbade för den nya regeringen och att de uppenbarligen inte tagit tillräckligt, då det här bygget fortfarande var kvar. Men det gjorde jag som väluppfostrad tönt förstås inte, utan tog snällt min nummerlapp. Sen skulle man sätta sig och hoppas på att få tid med någon av handläggarna. Hur lång tid det kunde ta, de visste man inte. Är man hel- eller halvtidsarbetslös har man väl inget bättre för sig än att sitta där hela dagen, antar jag...? Fick iallafall beskriva mina kompetenser (Af heter numera dessutom Af kompetens! = jag och 2000-kronorstjommen utgör den solida kompetensbasen).

Handläggaren var mycket trevlig, men vi båda hade en ömsesidig förståelse för att hon och Af inte skulle kunna hjälpa mig och att min uppgift var att skicka henne en himlans massa papper och sedan leta jobb själv. Sedan skulle jag gå på obligatoriskt infromationsmöte. Det bestod av att en person läste upp allt det som jag redan fått i diverse olika broschyrer. anatr att det är för att ingen ska kunna säga sen att de aldrig hört talas det som sagts. Sedan så gjorde hon inte direkt reklam för Arbetsförmedlingen. Utom en: Arlandas!

I princip verkar det vara den enda arbetsförmedlingen i hela Uppland som faktiskt får in jobb och också rekryterar så det står härligan till. Nu råkar jag veta varför, och det är tack vare den (enda) arbetsförmedlaren som sitter där och råddar jobb åt hundratals företag och sökande. Det är fömodligen denne flinke arbetsförmedlare som får upp statistiken för alla andra handläggare - inte bara i länet, utan förmodligen hela Sverige. Ty en arbetsförmedlare i Sverige förmedlar i snitt 4 jobb per anställd och år.

Min bästa kompis Soffan anmälde sig till Af kompetens i Malmö. Alla sprang runt med skjortor som det stod Fråga mig på. Dock vad hon än frågade fick hon aldrig några svar. Efter många turer kom de på att hon nog hörde till en annan arbetsförmedling, Af Kultur. Där sprang de runt med svarta polotröjor istället, men det blev inte mycket gjort där heller. Till slut gav hon upp och återfinns numera som, fast anställd, inredningsarkitekt i Barcelona. Klokt val.

Det jobbigaste med att vara inskriven där, var att gradvis tappade jag allt självförtroende som en kompetent och arbetsför person. Jag förstår fullkomligt de som ger upp efter 50-100 sökta jobb. Det spelar ingen roll hur komptetent, utbildad och klämmig man är om det inte finns några jobb att söka. Istället har jag, liksom många med mig, skickat ut cv till olika ställen, blivit kallade på intervju - bara för att upptäcka att de egentligen inte har någon tjänst att tillsätta, utan de ville träffas ifall det skulle dyka upp något. Det gör det ju aldrig.

Nu har regeringen koncentrerat sig tillräckligt på a-kassan. Dags att ta itu med den svårare frågan: hur 17 får vi fler jobb??? Hur får vi fler jobb till alla arbetslösa akademiker, som enligt uppmaningar av politiker och föräldrar satsade på studier? Till vilken nytta då?

1 comment:

Anonymous said...

jamen jisses....
nær jag hadde læst detta flera gånger, så kom jag på detta.
Nær och var har jag dom sista 20 åren inte stått i nån kø eller tagit nummerlappar eller væntat i telefon med mysko musik?

Inte på apoteket. dær ær det nummerlappar.
inte på kommunen dær kan man knappt ta sig igenom med eller utan lappar och aldrig per telefon.
inte nær jag kontaktar t.ex førsækringsbolag, telefonbolag eller sånt.
Inte nær jag bestæller tid hos doktorn eller det hemskaste sjukhuset.
jag står i kø på ica, vid bussen, i vanliga affærer,
på stationen, væntar oceaner av tid i telefonen.
jamen hur kan detta ha gått till? Det finns tydligen massor av arbetsløsa folk kan man inte børja fundera øver begreppet SERVICE? och børja anstælla folk till det? Hemsk tanke.

Jo jag var på ett litet apotek på Knutpunkten først på månaden. Dær var inga kølappar och trevligt personal och bara jag dær.
Jisses så trevligt det var!!

Men nær man ochså skall ha support av sin internetdealer och blir omstælld till pakistan och skall prata engelska...
vad ær detta?
Det børjar bli mera æn løjligt.

kram från faster