Jag har sådär halvt om halvt försökt följa dokumentären om Persson i SVT (bild från SVT). Jag fixar bara inte att titta ett helt avsnitt rakt av, utan måste flippa runt lite, för jag sitter och skäms så mycket å GP:s vägnar att jag tyvärr inte kan titta. Så jag sitter och skruvar på mig och hoppas att han inte ska säga något ännu värre. GP är jobbig på ett sätt som jag känner igen från seminarier och diverse arbetsplatser; män som grymt överskattar sin egen intelligens, förmåga och insats. Samt noll självdistans.Vad är poängen med denna dokumentär? När jag inte skäms sitter jag och garvar. Inte för att jag tror att det egentligen är en superironisk nu-driver-vi-med-politiska-etablissemanget-dokumentär, utan jag inser någomstans att det inte är meningen som ett humorprogram. Typiskt SVT. De träffar ju aldrig rätt. Fichtelius är rätt duktigt pretto och i kombination med GP, som inte gjort sig känd för sin ödmjuka inställning till sig själv, blir slutresultatet ett helt annat än vad som förmodligen var tänkt. Pinsamt är ordet.
Jag hoppas innerst inne att GP i sista avsnittet överraskar oss med ett: haha! Det var detta ni trodde om mig. Ni gick på det! Gotcha! Nu går jag och myser med kossan Doris. Vänliga hälsningar /genuina mys-Persson.
Sannolikt har jag fel. Sannolikt är han precis så som han framställs. Ville vi verkligen få det bekräftat i 4 avsnitt?
1 comment:
Varför sänder SVT skiten? "Krama min kompis"-program kan folk göra på fritiden och lägga upp dem på Youtube. Jag vill fan inte hålla på och betala för eländet för att det skulle vara nån slags "public service". Det vore massor med public service att äntligen låta oss slippa Persson, nu när vi lyckats bli av med honom.
(Ok, kanske extra sur idag, men vad fan, jag hade en dålig dag på jobbet - som jag går till varje dag för att betala alla andras bidrag)
Post a Comment