Maria Larsson skriver idag på DN debatt att det är för många som jobbar inom vården, som saknar utbildning. Jag hoppade inte direkt till i stolen. Attityden har sedan länge varit att är man arbetslös så kan man minsann ta jobb inom vården. Vemsomhelst. Förut var det skolan vemsomhelst kunde jobba i. Det är också för få sökande till gymnasiets omvårdnadsprogram. Chock nummer två uteblev. Lönen är inget vidare, arbetsmiljön sisådär och utbudet på arbetsgivare inget att hänga i julgranen. Varför skulle någon vilja plugga och jobba inom vården? Vilka incitament finns?
Jag är fortfarande sur på min syo för att hon inte berättade för oss att det snabbaste och bästa sättet att komma upp i en schyst lön utan att dra på universitetet i 6 år, var att gå en 2-årig mansdominerad linje. Det har inte hänt något på 15 år.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment