Tillbaka efter lång paus!

Tidigare skrev jag om vad en förälders största skräck skulle kunna vara. Liksom tidigare skulle jag verkligen inte bry mig om mina barn visade sig vara homosexuella. Who cares? Just nu bryr jag mig mindre än någonsin. Min son har fått diabetes. Det är hemskt att se sitt barn sjukt, med nålar, kanyler, slangar, dropp och annat i ett enda virrvarr och försöka inse att ens barn har drabbats av en kronisk, obotlig sjukdom. Därför har jag inte kunnat skriva på ett tag. Försöker så sakteliga gå tillbaka till det normala. Visst, fine, han har inte en hjärntumör, men likväl orkar jag inte se det positiva i att det "bara" är diabetes. Visste ni till exempel att Sverige ligger 3:a på listan över flest fall i världen (efter Finland och Sardinien)? Man vet inte varför. Förskolebarnen är få, men insjuknade fall har öakt de senaste 10 åren. Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom och till skillnad från typ 2, kan man inte förebygga den eller behandla den med diet. Läs gärna på mer på Svenska Diabetesförbundets hemsida.