Kalasdagen är över. Det var jättekul, men trött blir man. Ljudvolymen med 3 bebisar, 3 småbarn och en 9-åring gör att öronen kroknar efter ett tag. Dockan fick ett ganska svalt mottagande, till skillnad från gaffeltrucken, traktorn, sopbilen och plyschkatten. Jag tvår min händer.Mikael Wiehe hyllar diktaturen på Kuba. Kan ingen väcka honom från koman han verkat fallit i 1968 och berätta för honom hur kul det är att vara politisk fånge i Castros fängelser? Arrangemanget toppas av salsadisko. Först hyllar vi diktaturen, sen kör vi lite dans. Verkar vara en logisk kombination.
Det verkar så kul att vara kommunist. Kartan behöver liksom aldrig ritas om. Mao är en fin kille, Stalin ocskå och Kim Jong-Il är bara missförstådd. Castro är bara förtalad av superskurkarna i USA. Allt bortförklaras med detta och påpekar man hur bedrövligt det verkar vara att tvingas bo i en kommunistdiktatur så ska det genast dras upp hur hemskt det är i USA.
Alltså, det pågår en hel del jag inte gillar i USA, men skillnaden är att folk kan rösta bort sin president om de vill. Eller ännu bättre: han är väck efter 8 år hur mycket folk än gillar honom. Hugo Chavez jobbar hårt på att förvandla Venezuela och sig själv till ett nytt Kuba. Ingen protesterar för att han är socialist. Därför pumpade Sverige in miljarder till Tanzania, trots att det var en diktatur. Det är okej i Sverige, så länge alla är vänster. Alla som säger emot har felfelfeeeeeeeeel.
1 comment:
Jag var i "little havanna" här i Miami för inte så länge sen. Där hade man lynchat Wiehe innan han ens hunnit ta ett ackord på sin balalajka. Castro-hatet bland kubanerna är väldigt tydligt där. Man kan tycka mycket om USA, men det är en demokrati med mänskliga rättigheter. Till skillnad från Kuba.
Post a Comment